söndag 2 november 2014

Lyckat sista pass för säsongen med extravagant utdelning.

Jag var tillsammans med Henke på sista passet för säsongen då de lovar flera minus i veckan, så lär man inte komma ut med båten något mer.

Redan där var det lite problematiskt, då det var flera cm is vid sjösättningen, lite fix och trix så kom vi oss ut.

Väl ute och på väg mot ett djupare område börjar vi rigga ut de mest ytgående betena, och inte har vi mer hunnit än få ut några spön så hugger det på en 40 cm's alien eel som släpade någon meter bakom paravanen. Tyvärr missar Henke fisken, så lotten står kvar på hans tur.

Intensiteten står kvar, vi har i stort sett bara fått ut alla spön, och vi var inte riktigt framme på "fiskeområdet" ännu så dunkar det på en fisk igen. Denna gång hugger det på en westins jätte och Henke får en ny chans. Efter ett antal sekunder så frågar jag om det är nå stort på gång, och Henke hinner inte mer än säga att den känns rätt bra, så går den lös. Förbannat! Samtidigt som Henke står och tråcklar loss paravanen från linan så bugar ett släpspö REJÄLT. Jag agerar instinktivt och tar spöt, och säger "jag tar den här". Dock märker jag rätt fort att det är botten som sugit tag i betet, lyckligtvis släpper den nästan omgående och jag får ta bort lite skit och sätter ut vobblern igen.

Någon minut senare, på samma spö så bugar det ordentligt; om jag inte missminner mig så kommenterar även Henke att han tror det är botten, eller, vänta. Det är fisk! Jag tar spöet ur hållaren, känner att det är en tung fisk, men eftersom lotten är Henkes så skickar jag vidare spöt till han. Efter en ganska odramatisk fight så landar vi fisken som ser så enormt fet ut så vi har svårt att förstå hur stor den är. 105? 100? 108?. Fisken som nöp en quick bait giant är sjukt rund om magen och en gissning blir 110 och 10.8. Att det var en tia, det var vi HELT övertygad om.

Fisken mäts till 114 cm, och nu är vi 100% säkra på att det är en tia.
Fast....
Hur vi än försöker kan vi inte få fisken att väga mer än 9900 gram!



Jag hade lite blandade känslor då Henke en gång "stal" en 11900 gram tung gädda för mig på trolling, så tänkte jag skulle stulit tillbaka "tian" nu då. Men, som det visade sig så var det ju inte ens en tia, så jag är nöjd och glad över mitt "korrekta" agerande! Har man kommit överens om en "gameplan" ska man hålla sig till den. Må så vara om det haglar hugg och man får ta nån annans "snipa" då man kan vara upptagen med att kroka av fisk el. dyl. Men i detta fall fanns ingen ursäkt till att snatta fisken. Under tiden vi väger och mäter så dunkar det på en stor basas en smal fisk på 107cm, jag drillar upp fisken ganska enkelt och får gälgreppa den då Henke har "nästantian" i håven. Sjukt bra start, och lotten går över till Henke igen.

Man kan säga att på sätt och vis dog fisket av rätt hårt efter denna lysande start, vi fick någon gädda med ca en timmas intervall. Henke tar en femma typ, sen tar jag en sjukligt fet liten gädda på 6.45 å 97cm, båda dessa gäddor hugger mieko basas i min favvofärg. Tyvärr så även om gäddorna var feta hade de inte riktigt ryggbredden för högre vikter.
En timme senare tar Henke en 3-kilos på Mike the Pike, å efter den börjar vi ta fram lunchen.
Jag sätter i stora drag korven i halsen för bara nån minut  efter så hugger det på SAMMA BETE. Hugget ser inte tungt ut så jag låter nästan spöt vara. Fast jo, nog sitter det en fisk. Upp med spöt och ryck paravan. Börja veva, "det är en snipa... fast... vänta...". Fisken blev betydligt tyngre efter ett 20-tal sekunder och vi ser snart en större fisk vända sig uppe i ytan 20-30 meter bakom båten. En ganska lugn fight senare så kan jag pressa in fisken till båten som var rätt tung att bara ta in. Väl vid båten bakar jag upp så fisken kommer nära och Henke kan mycket säkert håva fisken.

Alltså, det är lätt en nia, säger Henke. Nja, en 8a iaf, säger jag. Eller vänta, det är nog fan en nia ändå då jag ser hur hög den är från buk till rygg. Storleken på skallen skvallrar också om att detta är en stor fisk. Är det samma som Henke tog tidigare idag?? Nej säger Henke, då han ser att det är en annan individ. Jag har svårt att greppa hur stor fisken är, så vi mäter, och då jag börjar se hur långt jag får rulla ut måttbandet får jag nästan en chock! 120 cm!!!!!!! Helt otroligt, och nu visste jag helt säkert att detta är med råge 10+!. Kan det rent va typ en 12a?!?!. Vi väger den lite slarvigt och ser att vågen passerar 11 kilo. Jag ramlar ihop i båten och skriker. ÄNTLIGEN. Denna fisk har jag kämpat som ett djur för i flera år. Jag har så många gånger varit nära mitt mål, men det har aldrig räckt ända fram - tills nu. Vi sumpar fisken, drar upp allt och kör i land för att få en perfekt vägning. Vi väger den med 2 godkända digitalvågar och får fram vikten 11680, respektive 11640 gram. Vi bestämmer oss för officiell vikt på 11650 gram, då det var ett bra medel. En lite photosession senare kunde fisken lugnt och fint simma tillbaka till vattnet.

Efter lunchen, som vi åt färdigt på land gav vi oss ut och nötte på tre timmar till, tills mörkret kom. I skymningen så glufsade en, återigen fet gädda i femkilosklassen i sig en alien eel i firetiger, då vi blev färginspirerade av mike the pike. Henke får drilla in dagens sista fisk.

En snabb summering: 7 fiskar. Minsta dryga tre kilo. Största 11.65. Näst största 9.9. Snittlängd ca 100cm. Snittvikt ca 6.7 kilo. Snittlängd på mina fiskar 108cm.

Helt klart det bästa trollingpasset jag kört, sett till storleksutdelning. Tyvärr saknade fiskarna lite ryggbredd, annars hade snittsizen varit löjlig...

Nu dammar jag av ismetegrejerna på riktigt och gör mig redo för nästa säsong!

Skitfiske så länge!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar